Dagen efter...

Blandade känslor så här dagen efter hemkomsten. Kändes såklart jättebra att träffa alla igen, inte minst min flickvän Tezz. Men samtidigt så känns det tomt... så tomt att jag på allvar funderade på att cykla till Kivik imorse och gå på marknaden. Men jag har lovat Tezz att hålla mig hemma nu ett tag.

Resan var fantastisk och jag älskade varje sekund av den! Att färdas på cykel passade mig alldeles utmärkt och jag rekommenderar det starkt. Men jag tror att man måste vara en viss sorts person för att verkligen uppskatta en så lång cykelsemester. Jag hade gott om tid på mig och jag älskar utmaningarna det innebär att cykla. Jag kanske är knäpp, men ärligt talat så gillade jag ofta uppförsbackarna mer än nerförsbackarna och att cykla i ösregn hade sin charm. Punkteringarna var såklart frustrerande men samtidigt så visste jag att det är motgångar som dom som jag kommer att lära mig av och känna mig nöjd över att ha tagit mig förbi med lugnet i behåll. Att resa ensam är också något som jag rekommenderar att prova på. Jag kommer antagligen att vilja ha sällskap på nästa tur men jag är glad att jag gjorde denna ensam. Jag träffade så himla många trevliga och intressanta människor som jag inte hade tagit kontakt med om jag cyklade med sällskap.

Sverige är verkligen magiskt och jag är glad att valet som stod mellan att cykla nedåt i Europa eller att cykla i Sverige landade på det senare alternativet. Det är inte omöjligt att jag blir en sådan där pensionär med husvagn i framtiden. Höjdpunkterna tyckte jag var Dalarna som var väldigt vackert samt mentaliteten hos folket längst uppe i norr. Alla jag träffade var väldigt hjälpsamma och trevliga. Vad jag inte var fullt beredd på var de enorma distanserna mellan byarna och hur backigt det var! En inbiten skåning som mig var inte medveten om att Sverige är så öde och kuperat. Det blev till en utmaning som jag gillade.

Jag vill passa på att tacka alla som följt mig här på bloggen. Väldigt kul att så många kommenterade mina inlägg även fast jag aldrig svarade. Jag läste dock allt så ofta jag fick möjlighet vilket var väldigt ofta när jag kom längre söderut. Väldigt kul med respons. Tack!

Sist men inte minst vill jag tacka några personer lite extra.
Ett stort tack till...
... Tezz som står ut med mina ibland udda idéer
... min familj samt Tezzs familj som alltid stöttar och uppmuntrar mig
... mormor och morfar som gett mig det lilla friluftsintresse jag har. Extra tack till morfar som lärde mig cykla. Utan din hjälp hade hade det blivit en betydligt krångligare resa
... Åke Carlsson på Shell/7-eleven som gav mig tjänstledigt för att göra denna resa